Höllviken - Fbc Ystad

Efter andra perioden kommer det ett samtal till min telefon...
Det är Madi som meddelar att det står 2-1 inför sista perioden.
Jag blev knäsvag och fick hjärtklappning.
Helt seriöst så satt jag mer spänd nu än någonsin tidigare!
Madi hade lovat resultat efter matchen, så jag satt som på nålar och kollade mobilen hela tiden.
Det fans ju faktiskt seger chans här!
Lite jobbigt är det dock att Tele2/comviq inte har någon täckning här uppe...
Men tyvärr gick det inte våran väg hela vägen ut.
4-2 blev slutresultatet som jag är sjukt stolt över!
Helt ärligt tjejer, ni är verkligen så mycket bättre än vad andra tror!
Som jag och mina vänner skulle sagt, Ni är bättre än bra, Hur svårt kan det va!
Jag önskar att jag kunde dela glädjen med er på plats!
Nu kämpar vi vidare!
//Emma #1

Höllviken!

Ikväll är det då dags för mitt älskade lag att spela match mot Höllviken.
Bortaplan, mitt i veckan 20.30. Kanske inte optimalt för oss.
Men jag vet att ni klarar det tjejer!
Jag hoppas att ni är taggade till tänderna och att ni visar vad ni går för!
Önskar att jag hade kunnat vara med er ikväll, men så trött som jag är ännu så hade jag inte hjälpt er om jag hade varit med på planen.
Men jag vet att ni tillsammans kan göra er rättvisa mot de här tjejerna.
Så länge ni precis som vanligt kämpar till sista sekunden så kommer allt gå bra!
Jag håller tummarna för er och tänker på er.
Gör precis som vanligt!

//Emma #1

Jag klarade det!

Yes, jag lever än!
Jag tog mig från Oxberg till Mora på 03:44:07!
Är faktiskt riktigt stolt.
Har nu haft 2 dagar av återhämtning, man är riktigt trött fortfarande.
Segraren i loppet åkte i mål på 1.44 så ja, det tog ju bara några timmar mer för mig.
Tänkte att jag skulle slänga upp en bild från starten.
Men så klart är inte kameran här och jag är så trött att jag inte orkar hämta den.

Nu till lite innebandy...
Jag har fått höra att mitt älskade damlag hade besök på träningen i Torsdags av herrlags spelare och vad jag förstod så var det uppskattat av bägge parter.
Kul att tjejerna får hjälp, mindre kul för mig som måste ta skottten sen.
Näedå, jag tycker det ska bli grymt att komma tillbaka och se utvecklingen.
Inte nog med att tjejerna fått hjälp, jag har dessutom hunnit bli ersatt.
Det känns toppen, nu kan jag ju sluta, eller hur var det nu?
Nej, jag kommer inte att sluta än! Inte fören jag slutat skolan.
Slänger upp en bild på min lilla ersättare.



Vi är ju ungefär lika stora i alla fall!
Snart så har vi en till Målvakt i damlaget!

Nu ska jag fortsätta min återhämtning.
Det är ungeför samma sak som, nu ska jag till soffan igen.

Hoppas att alla har det bra där nere i Ystad!
Kämpa på i Bollen och gör många mål (eller något sådant).
Mitt äventyr fortsätter här och nu!

//Emma #1

Ps. Den som vågar, Vinner Allt!

Skidåkning i kylan, då saknar man...

Värmen i Bollen!

Ja, idag har jag då testat den längsta distansen innan loppet.
1 mil, kan tyckas kort, men jag vågar inte dra på mer så här två dagar innan.
Min vän A-K drog med mig på den "lätta milen" och ja, den var väl lätt...
När man tagit sig upp för den 1km långa backen!
Nu kanske alla tror att ja, det var väl inget, men tjena!
Det är sådan stigning att jag knapt kunde andas.
Men detta var inte det värsta, det värsta var att det sedan kom utförsbackar.
Fast jag höll mig på benen hela vägen idag.
På toppen av berget, eller ja, på baksidan av det, så var det -16 grader.
Det var äkligt kallt där, och allt frös.
Håret var is, ögonbryn och ögonfransar frös och ja, fingrarna (trots vantar) var stela.
Jag tappade känseln i vartenda finger.
Enda stället som jag inte frös på var fötterna.
Kan ju säga som så att när man satte sig i bilen så var det gudomligt skönt!
Det är så vackert häromkring, så jag kunde bara sitta och njuta hela bilfärden tillbaka.

Att jag inte bloggar så mycket här uppifrån beror på att jag helt enkelt inte har tid.
Vi har fullt upp hela tiden då det är skola på dagarna (jag vet att jag går i skolan på lovet), och sedan så är det träning, så man orkar inte så mycket annat.
Det är lite som hemma faktiskt. Fast där behöver man bara sitta i bilen i några minuter sen är man hemma. Här ute i ingenstans så tar det lite längre tid.

Imorgon far jag iväg till Mora för att ladda det sista.
Batterierna kommer vara fulla på lördag då det smäller!

Om ni vill kan ni hålla koll på mig i spåret.
Skicka ett sms med VASA(mellanslag)TV(mellanslag)9655
Till 72777
Det kostar 20 kr.

Ja, nu ska jag vila lite!
Ha det bra alla innebandy spelare och tränare!
Tjejer, till er skickar jag sms senare inför träningen!
//Emma #1


På tåget!

Så nu är jag äntligen på väg till kylan. Det har varit strul med nästan allt idag. Först så skulle jag gå och köpa min jacka, som jag ska åka i. Då jag bor mitt i city så går jag överallt, men i alla fall så hade mamma satt in pengar till mig. Men tror ni att kortet fungerar? Självklart inte! Så jag fick springa till först en bankomat, där det tjöt att kortet inte fungerade. Sedan vidare till en bank, vilket inte var långt, men när man är stressad så blir det lite jobbigare. Det är då man är glad att man har innebandy i kroppen. Snabba vändningar och extrem stress. Kom fram till banken och fick där veta att kortet fungerade men pengarna hade inte kommit. Fick då springa tillbaka till sportaffären och sen vidare till mormor. Att jag sedan fick springa tillbaka till affären förstår ni säkert själva... Jobbigt var det i alla fall. Nu sitter jag här på tåget på väg mot bollnäs som är mitt nästa stopp... Där ska jag få lite träning och trevligt sällskap. Hoppas att alla ni innebandy människor har det bra där nere i skåne! Tjejer träna lugnt och ha det bara roligt. Om ni vill får ni alla gärna hålla tummarna för mig på lördag. Ha det bra! // Emma #1

Stockholmstress och tvinspelning

Här uppe i Stockholm är min vardag stressig.
Man ska göra 100 saker på kort tid.
Helgen har gått förbi och jag har varit på talangjakt i Upplandsväsby, dygnskryssning till Åbo och inspelning av Singing Bee finalen.
Mycket roligt måste jag säga!
När man ska sammanfatta helgen så blir det så här:
- Bonde Peter kan inte sjunga
- Det är roligt att titta på fulla människor på en båt när man är nykter
- Det är extremt långt att springa mellan Värtahamnen och Frihamnen när man är trött.
- Stormästaren för Singing Bee var rolig.
- Att hitta en jacka att åka tjejvasan i är OMÖJLIGT!

Fick förresten en fråga från Spågan som undrade hur länge jag skulle vara här, och svaret där blir 6 veckor. Här uppe ska jag göra min APU (praktik)...
Dessutom ska jag åka tjejvasan, vilket är nu på lördag.
Jag är så sjukt nervös att jag inte vet vad jag ska göra!
Att spela innebandy är ju inget jämfört med detta...
Eller ja, det är det ju, men där vet jag vad jag ska göra i alla fall.
Så nu vet ni vad jag gör här uppe.

Tjejer, ni är grymma!
Trots att jag inte har fått något riktigt referat om hur matchen var i lördags så vet jag att ni kämpade! Jag kan ju säga som så att jag satt och väntade på sms hela tiden.



Imorgon åker jag upp till Hälsingland för de sista förberedelserna.
Då blir det lite mer bloggande.
Här hos min mormor så har jag inte något internet, så jag sitter i ett fönster och tar av andra i huset... Östermalmsbor är inte så generösa med uppkopplingen inte!

Ha det bra alla innebandy spelare!
//Emma #1

Ps. Att bara skriva detta inlägget har tagit mig 2 timmar...

Matchdag i Skåne, och jag är redan uppe?

Ja, idag är det då matchdag hema i Skåne.
Men jag är inte där utan rapporterar direkt från Stockholm istället.
Det är ganska jobbigt att veta att man inte kan vara med.
Speciellt efter förra matchen.
Men men, jag tror att tjejerna ska klara sig alldeles gallant utan mig.

Igår var det herrlags match i Bollen.
Det  var ett minst sagt hett möte mellan Fbc Ystad och Svedala.
Jag fick direktrapporter från Emmie Olsson som var på plats.
Och ja, vem det än var som blev skadad, hoppas att du mår bättre!
Matchen slutade 4-10.
Bra kämpat gubbar!

Om några timmar är det dags för mina tjejer att samlas.
Så för mig är det snart dags att skriva ihop peppningsmess.
Vill verkligen vara med er idag tjejer!
Tack och godnatt!
//Emma


Skolan...

Ja, nu sitter jag här, i skolan.
Och vad har det med innebandy att göra kan man tänka.

Men det har det, eller ja ni förstår snart.

Alla vill vi ju vara duktiga på något, eller hur?
Jag vill vara bäst på allt, vilket är en omöjlighet.
Jag är inte bäst i skolan, jag är inte den som klarar av att sitta i timmar och plugga.
Jag vill vara aktiv och göra saker.
Träna t.ex. det är något utav det bästa jag vet.
Hur trött jag än blir efter så har man alltid lärt sig något.
Och man blir bättre för varje gång man har varit ute på planen.

Men i skolan, då känner jag mig oftast sämmre än alla andra.
Jag får inte in saker i tid, jag klarar inte av att göra proven bra.
Det är aldrig jag som kommer med de bra idéerna.

Men när jag är på planen så vet jag exakt vad jag ska göra.
Jag behöver inte vara rädd att jag ska göra fel.
För även om jag skulle göra ett fel så är det inget att göra något åt.
Har det blivit mål så har det liksom det.
Man kan ju inte göra om det.
Sedan att man kan bli förbannad för att det är ett felaktigt mål är en annan sak.
Och visst har jag gjort saker i målet som jag vet blir fel.
Men där går det inte att göra något annat än att skratt åt det och komma igen.
I målet är den enda gången jag känner mig riktigt bra.


Att jag kommer att sakna målet är något som är säkert.
Men jag ser det positivt. Det är bara några månader kvar.
Nu ska jag faktiskt göra något vettigt!
//Emma #1

Hjälp, vad gör man?!

Som alla vet så är min innebandy säsong över.
Men det innebär inte att jag får ledigt.
Nej, jag ska åka iväg 6 veckor till Stockholm.
Där kommer det eventuellt att tränas med ett annat lag.
Men det är inte säkert!
I alla fall, att packa inför 6 veckor är svårt.
Eftersom det inte bara är Stockholm som hägrar, utan även betydligt högre bräddgrader.
Så måste jag ju ha med en massa extra varma saker.

Ja, jag ska ju åka tjejvasan.
Funderar faktiskt om jag inte ytterst ska ha min FBC tröja?
Vad tror ni om det?
Eller kanske att jag bara har den på mig innan och efter.
Det är ju en hel träning att bara få med sig alla väskor.
Jag har för tillfället 6 väskor att få med mig...
Väldigt intressant, jag vet. Men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva.
Eller jo, det vet jag visst!
Nu kom jag på det...
Tjejer, ni ska ha med er era Matchkläder på Torsdag!
Själv blir jag fotad imorgon.
Ush, det innebär ju att man måste vara med på bild.
Och det gillar ju inte jag... Ska kolla om jag inte kan fejka bilden...
Madi, du fick ju min ersättare! Han kan vara med på bild istället!

Desstuom är FBC Ystad på väg att få en ny hemsida.
Mycket trevligt måste jag säga!
Gå in och kolla där!

Hmm, nu ska vi se här... Vad skulle jag göra nu?
Hjälp, jag behöver verkligen någon som kan styra upp här.
Ja, men tjena, nu gick det här iväg igen.

Jag säger så här istället.
Jag lägger ner här, så skriver jag något intressant imorgon!

//Emma #1


Dagen efter...

...är nog den tuffaste dagen!
Så är det väl med allt här i livet?
Träningsvärken sitter i och det stramar när man rör sig.
Men det gör inte mig det minsta!
För hur ont det än gör så är man så glad åt att jag gjort det jag gjort.
Som vanligt stod det om oss i tidningen idag.
Och jag måste bara tillägga att ALLA i laget ska ha beröm!
För det är verkligen så...
Alla är så värda att få extra kred för igår.
Ja, nu känns det mer tråkigt än igår att det var sista matchen.
För jag kommer verkligen sakna alla torsdags träningar och match helger.
Jag kommer att sakna hela laget!
Men som jag har sagt tidigare, sms, msn och mail är tillgängligt under hela apu:n.
Jaha, vad ska man göra nu då?

Detta får räcka för nu.
Tyvärr hamnar den här bloggen lite i skymmundan av min andra blogg.
Men jag försöker skriva här varje dag!
//Emma #1

Håkanstorp - Fbc Ystad

Ja, så är man hemma från matchen och har hunnit landa.
Eller nästan i alla fall!
Jag är totalt slut och vet varken in eller ut längre!
Så ska man väl ta och sammanfatta matchen...

Det var ett vad jag kände taggat gäng som kom till Rosengård.
Eftersom jag inte åkte med resten av laget så var jag lite osäker på taggning.
Men det kändes som vanligt när vi har match.
Vi tog oss en runda i området och snackade lite.
Det är bra att snacka av sig innan match så man kan hålla fokus på vad man ska.
Uppvärmningen gick toppen men det kändes att det var den sista matchen för mig.

Första perioden:
Vi gick in på planen och visade direkt att vi minsan är bättre än vad alla tror!
För oj vad vi spelade!
Det var 2-0 till hemma laget när första femman satte igång spelet.
Och visst blev det mål!
Jag satt och blundade nere hos mig tills att jag hörde alla skrika.
Madi satte in 2-1 med hjälp av Jenny och Amanda.
Sedan kom det in 2 bollar till bakåt, men vi kämpade på som vanligt.

Andra perioden:
Här visste vi att Håkanstorp skulle höja några snäpp.
Men vi stod emot och visade att det inte var så lätt som de trodde.
Jag slängde mig hej vilt och blev lite små sur i målet.
Det är väl ändå okej att tappa humöret när folk står och slår på en som om man vore en boll.
Hoppas att alla vet att när jag skriker är det inte för att jag är arg, utanför att höras.
Håkanstorp lyckades dock få in ytteligare 4 bollar bakom mig.

Paus igen och nu  var det bara till att bita ihop.
Självklart skulle dom vilja ha in fler bollar.
Så vi taggade till lite extra och körde järnet.

Tredje perioden:
I det här skedet av matchen brukar vi vara slutkörda.
Och visst höjde Håkanstorp tempot ytterligare lite.
Men vi hängde på och gav oss inte.
Jag kämpade och visste knappt vad jag höll på med.
Mitt fokus hamnade tyvärr på helt fel saker i mitten av perioden då jag kom att tänka på att det ju faktiskt var min sista period den här säsongen.
Inte nog med att jag tappade fokus, jag tappade även mitt humör.
Det var verkligen inte långt ifrån att jag skulle klippa till en.
Men ja, jag höll igen.
Efter en massa slag på fingrarna kom dommaren fram och frågade "slår dom på dina fingrar?"
Och ja, det var nog tur att jag inte skrek allt jag tänkte till henne.
Vi höll igen de sista  minuterna och jag släppte bara in 3 bollar under hela 3e.
Normalt är det i den perioden som vi tappar allt eftersom vi blir trötta.
Men inte den här gången!

När slutsignalen ljöd så var det ett glatt gäng som tackade för matchen.
Eller två glada gäng snarare.
Även om vi inte hade vunnit matchen, så kändes det lite som en vinst ändå!
Det var med en öm axel och tårar i ögonen som jag sa hejdå till laget.

Ja, nu är jag då klar, för den här säsongen.
Men jag kommer ju tillbaka om 6 veckor!
Gud vad lång tid det känns som nu...
Men hur var det du sa Lena?
Ni skulle hitta en som skulle konkurera med mig?
Okej, jag är väl inte bäst i världen.
Det finns säkert tusentals målvakter som är bättre än mig.
Men så här direkt efter match så känner jag mig lite överlägsen.
Speciellt när motståndarna efter kommer fram och berättar att man var sjuktbra i målet.
Det är sådant som verkligen värmer.
Okej, jag blir lika glad varje gång någon berömmer mig.
Men det känns ju lite extra kul när en motståndare kommer fram efter det normala "bra spelat" och säger att man verkligen var jättebra.

Nu blev det här verkligen sjukt mycket längre än vad jag tänkte.
Men jag älskar verkligen mitt lag!


Nu ska jag ta och gå och lägga mig.
För jag är totalt slut och vet inte hur lång tid till jag kan vara vaken.
Tack för den här säsongen Fbc ystad!

//Emma alltid eran #1

Hej och hå, trött som få!

Det är morgon och med andra ord Matchdag!
Tro det eller ej, jag är vaken!
Det är inte ofta som jag är uppe före 8 en söndag.
Men idag är det ju då lite speciellt eftersom jag ska göra en massa innan matchen.
Eftersom jag om två veckor ska åka vasaloppet så tycker jag det är passande att ha ett par skidor. Vilket ska inhandlas idag. Det skall även inhandlas resväskor, Stora resväskor.
När man ska vara borta i 6 veckor så behövs det rejäla saker.
Speciellt när man ska göra så mycket som jag ska.
Jag ska ha allt från varma kläder att åka i, till badkläder och fest kläder.
Som vanligt när jag åker iväg så har jag med mig 1000 fler saker än vad jag använder.
Jaja, det var kanske inte så mycket innebandy i det.
Men hur som hällst, det jag ville komma till (som jag aldrig gjorde) var att jag inte ska åka med resten av laget till matchen, utan istället åka direkt.
Vilket innebär att jag ska åka mycket tidigare.

Äsh, näe, nu vet jag inte vad jag har skrivit längre.
Förresten, om det är någon som befinner sig i närheten av Rosenhill.
Så snälla kom och hämta nyckeln till tvättstugan och hämta mina matchkläder!

Nu ska jag tagga lite med frukost.
//Emma #1


Dagen innan match, Grattis Magda!

Får ju ta och börja det här inlägget med GRATTIS till Magda som fyller 18 idag!
Magda är för er som inte vet det en av våra Alltiallos, med andra ord back och forwards.
Grattis grattis grattis vännen!
Så till annat...
Idag är det då dagen innan match.
Vad gör man då kan man undra.
Jo, man laddar för  fullt med allt man älskar.
Eller ja, det är så jag gör!

Efter en sen kväll igår då Magda firades så så är allt nu på topp.
Livet leker och jag ligger i sängen.
Ehm, juste taggning var det ja!

Jag har faktiskt lovat mig själv att snabbt gå ut och gå en runda idag.
För att få lite rörelse i kroppen och allt sånt.
Dessutom ska match kläderna fixas och allt ska packas ner.

Imorgon är dock en sörjedag för mig.
För det är min sista match i målet för den här säsongen.
Det är med tårar i ögonen jag skriver det här.
För jag vill verkligen inte lämna laget nu när vi är på väg upp...
Men trots att jag känner mig som en stor svikare så tror jag att det kommer bli bra.
För imorgon kommer jag att ge allt jag har och lite till!
Det är ju trots allt det sista jag gör för mitt älskade lag nu.
Shit, det låter ju som att jag ska sluta spela för alltid.
Men ja, det är ju bara för en stund.

Ni som nu undrar varför jag ska göra min sista match så är det för att jag ska iväg til Stockholm och ha praktik, samt göra en massa andra knäppa saker.
Men jag kommer att fortsätta blogga om laget.
För jag kommer ju att få rapporter från matcher och liknande.

Nu är det dock uppladdning som gäller...
Jag ska faktiskt iväg nu.
Så ja, ni får hitta på något annat!
Ev. kolla in min andra personliga blogg...

Ha't bra't ses snart!
//Emma #1

Fbc ystad damer!

Tjoho!
Nu har vi en egen blogg.
Mycket trevligt måste jag säga.

I den här bloggen kommer jag (Emma) skriva om lite allt möjligt.
Framförallt hur vi går framåt.
Visst att vi kanske inte är bäst i resultatet.
Men jag tror att de flesta kan gå i god för att vi är laget som har utvecklats mest!
Det som man känner igen oss mest på är våran kämparglöd.
Att kämpa till sista sekunden det är vad vi gör bäst!

Ja, nu ska jag väl egentligen inte sitta här och snacka strunt.
Lektionen kallar!
//Emma


RSS 2.0