Tösarajset!
Emmie, Emmie och Anneli deltog idag i Tösarajset och gick i mål på 27 & 30 min (minns inte Annelies tid),
Extremt duktigt av dom!
Tjejerna tog sig i mål och var nöjda med loppet.
Grattis till er alla för ett bra genomfört lopp!
Emmie och Emmie efter målgång!
Anneli efter målgång!
Seriöst?
Skott statistik i från matchen, AIK-Varberg ser just nu ut så här 8-4...
Och då har båda målvakterna släppt in varsit mål.
I en normal match får jag 50-60 skott på mig, under en period.
Jag tror att jag just fick ganska mycket mer självförtroende!
Bättre än bra, hur svårt kan det va?
//Emma #1
Rörd till tårar!
Vet ni vad?
Jag sitter här och gråter när Balrog segrar på dam sidan!
Tänk glädjen att få vinna SM. Att vara Bäst i sverige...
Jag får tillbaka känslan när jag gjorde mitt första mål.
Den matchen var i en cup vi spelade, det var min första match någonsin (Älvsjö AIK).
Jag spelade vänster forward, som var min position.
Det blev tekning, vår center vann den, passade bak till vänster backen som hittar mig vid sargen.
Jag lyfter bollen över en motspelares klubba, drar den mellan benen på nästa spelare och sätter den i krysset. Vilken lycka! Glädje tjut och kolla på klockan...
23 sekunder!
Jag var då 9år. Det är 10 år sedan i år, 10år!
I den matchen gjorde jag sedan 4 mål till, och hela cupen vann vi.
Det var våra första matcher, och lyckan var total.
Den där lyckan kände jag igen för ungefär 1½ år sedan.
Då vi hette Pandora IK. Jag spelade ute och Marie stod i målet.
Det var min första match ute den säsongen och jag spelade inte alls så bra som jag ville.
Så satt vi i omklädningsrummet efter första perioden tror jag.
Jag sa något i stil med att jag lovade att jag skulle göra ett mål.
Vilket jag gjorde...
Jag fick bollen och gjorde ett ryck längs med sargen.
Gick runt bakom motståndar målet och lägger in den...
MED VÄLDIGT MYCKET TUR, så gick bollen in.
Jag vet inte riktigt vad som hände, för jag var säker på att målvakten tog bollen.
Så kom den där lyckan över att ha fått göra ett mål!
Så mycket mer av den matchen minns jag inte faktiskt...
Efter den där gången så har jag faktiskt bara kännt samma sak en gång.
Det var under denna säsongen.
Vilket lag vi mötte minns jag inte, kommer bara ihåg att där blev dömt straff.
Tjena tänkte jag och fick hjärtklappning och såg dubbelt.
Hon som skulle lägga straffen började sin resa fram mot mig och skjuter.
Bollen gick in via min arm...
Jag blev sur som en citron, men visste att jag inte kunde göra mer än jag hade gjort.
Men så hände det igen, straff dömd mot oss.
Nu var jag revanchsugen så varenda muskel var spänd och taggad.
Dommaren blåser och samma tjej kom mot mig igen.
Förstod på henne att hon skulle göra samma sak igen och nu var jag med.
Bollen sköts och jag räddade.
Vilken lycka!
Jag hade i detta läget gjort allt som behövs.
Jag känner att det enda som saknas nu är en seger.
Och jag är mer än övertygad om att om vi bara håller oss skadefria så kommer våran första seger säsongen 2009-2010! Vi ska kämpa, vi ska ta dom!
Imorgon så ses det glada gänget igen för att lira lite i bollen.
Nu börjar SM finalen mellan AIK och Varberg...
Tack för mig!
//Emma #1
Jag sitter här och gråter när Balrog segrar på dam sidan!
Tänk glädjen att få vinna SM. Att vara Bäst i sverige...
Jag får tillbaka känslan när jag gjorde mitt första mål.
Den matchen var i en cup vi spelade, det var min första match någonsin (Älvsjö AIK).
Jag spelade vänster forward, som var min position.
Det blev tekning, vår center vann den, passade bak till vänster backen som hittar mig vid sargen.
Jag lyfter bollen över en motspelares klubba, drar den mellan benen på nästa spelare och sätter den i krysset. Vilken lycka! Glädje tjut och kolla på klockan...
23 sekunder!
Jag var då 9år. Det är 10 år sedan i år, 10år!
I den matchen gjorde jag sedan 4 mål till, och hela cupen vann vi.
Det var våra första matcher, och lyckan var total.
Den där lyckan kände jag igen för ungefär 1½ år sedan.
Då vi hette Pandora IK. Jag spelade ute och Marie stod i målet.
Det var min första match ute den säsongen och jag spelade inte alls så bra som jag ville.
Så satt vi i omklädningsrummet efter första perioden tror jag.
Jag sa något i stil med att jag lovade att jag skulle göra ett mål.
Vilket jag gjorde...
Jag fick bollen och gjorde ett ryck längs med sargen.
Gick runt bakom motståndar målet och lägger in den...
MED VÄLDIGT MYCKET TUR, så gick bollen in.
Jag vet inte riktigt vad som hände, för jag var säker på att målvakten tog bollen.
Så kom den där lyckan över att ha fått göra ett mål!
Så mycket mer av den matchen minns jag inte faktiskt...
Efter den där gången så har jag faktiskt bara kännt samma sak en gång.
Det var under denna säsongen.
Vilket lag vi mötte minns jag inte, kommer bara ihåg att där blev dömt straff.
Tjena tänkte jag och fick hjärtklappning och såg dubbelt.
Hon som skulle lägga straffen började sin resa fram mot mig och skjuter.
Bollen gick in via min arm...
Jag blev sur som en citron, men visste att jag inte kunde göra mer än jag hade gjort.
Men så hände det igen, straff dömd mot oss.
Nu var jag revanchsugen så varenda muskel var spänd och taggad.
Dommaren blåser och samma tjej kom mot mig igen.
Förstod på henne att hon skulle göra samma sak igen och nu var jag med.
Bollen sköts och jag räddade.
Vilken lycka!
Jag hade i detta läget gjort allt som behövs.
Jag känner att det enda som saknas nu är en seger.
Och jag är mer än övertygad om att om vi bara håller oss skadefria så kommer våran första seger säsongen 2009-2010! Vi ska kämpa, vi ska ta dom!
Imorgon så ses det glada gänget igen för att lira lite i bollen.
Nu börjar SM finalen mellan AIK och Varberg...
Tack för mig!
//Emma #1
Vattenkrig eller innebandyträning?
Ja, man vet inte alltid vad det är vi håller på med på våra träningar.
Idag spelade vi på små mål så även jag spelade ute.
Som vanligt på våra träningar så var det mycket skratt.
Stackars Emmie O fick återigen många bollar på sig, idag på grund av mig.
2 skott landade på hennes ben och efter det andra så låg båda och kved.
Jag av skratt... Emmie av smärta. Stackarn.
Men vi har roligt i alla fall (för det mesta).
Jag lyckades även göra lite mål, vilket jag såklart älskar.
Efter tränigen utbröt vattenkrig utanför bollen.
Det kriget slutade med att vattenflaskorna tömdes över varrandra.
Ja, vi är kärleksfulla ändå!
Och jag hoppas att alla förstår att allt jag gör, gör jag med kärlek!
Även om det inte alltid ser ut så.
Nu är det dags för FBK att vinna SM-slutspelet!
Så tjoflöjt!
//Emma #1
Idag spelade vi på små mål så även jag spelade ute.
Som vanligt på våra träningar så var det mycket skratt.
Stackars Emmie O fick återigen många bollar på sig, idag på grund av mig.
2 skott landade på hennes ben och efter det andra så låg båda och kved.
Jag av skratt... Emmie av smärta. Stackarn.
Men vi har roligt i alla fall (för det mesta).
Jag lyckades även göra lite mål, vilket jag såklart älskar.
Efter tränigen utbröt vattenkrig utanför bollen.
Det kriget slutade med att vattenflaskorna tömdes över varrandra.
Ja, vi är kärleksfulla ändå!
Och jag hoppas att alla förstår att allt jag gör, gör jag med kärlek!
Även om det inte alltid ser ut så.
Nu är det dags för FBK att vinna SM-slutspelet!
Så tjoflöjt!
//Emma #1
Ja, jag vet...
Jag har inte varit bra på att blogga här.
Men jag har inte glömmt den här bloggen, dock så är det lite svårt att hålla igång två stycken bloggar nu när man går i skolan och allt.
Nu har det dock varit lite innebandy hysteri här, så det måste jag ju berätta om.
För igår så hade vi hela föreningen en fullspäckad innebandy dag i bollen.
Alla var representerade och det var spelare i alla åldrar.
En mycket lyckad tillställning måste jag säga, tror att jag får medhåll av mitt lag också.
Jag hade extremt roligt även om det fanns en tendens till sämre humör hos vissa.
Det är ju som sagt så att det inte är alla som har samma förlust humör som damlaget.
Vilket är synd. För dagen igår handlade inte om att vinna, utan om att ha kul!
Men jag tror att alla innerst inne hade roligt i alla fall.
Det värsta med hela dagen var att jag ständigt blev tacklad av 8åringarna.
Vilket jag märker av idag... För jag har extremt vackra blåmärken idag.
Det finaste har jag fått på knät.
Självklart så är inte detta allt, jag lyckades ju också sträcka mig...
Ja, nu ska jag sluta klaga, för det var en otroligt rolig dag i alla fall.
På kvällen var det dags för fest. Herr- och Damlaget hade avslutningsfest med styrelsen.
Även det en lyckad tillställning. Eftersom jag inte riktigt orkar berätta samma sak som jag skrev på den andra bloggen så gör vi så här... Ni får gå in på min andra blogg och läsa (promotion!).
Idag var det avslutning för damlaget med föräldramatch.
Det var roligt, trevligt och bra stämmning.
Även om det fanns lite trötta ansikten (jag ska inte ljuga, jag var trött!).
Skotten ven och ja, stackars Emmie O fick ta emot en del hårda skott.
Ja, det fick de andra också, men det var Emmie som hördes mest.
Tyvärr slutade matchen med vinst till föräldrarna.
Men vi hade roligt i alla fall.
När vi sedan mixade lagen så blev det ännu roligare.
När vi hade spelat i nästan 2 timmar så var klockan 4 och det var dags att sluta.
Alla var galad och trötta. Och jag såg verkligen fram emot att komma hem.
Främst för att jag var så extremt trött.
Och ja, här sitter jag nu. Hade tänkt att sova för flera timmar sedan.
Men jag sitter uppe än, vilket gör mig en smula irriterad.
Jag har inte tid att vända på dygnet detta lov.
Men det är skit samma här!
Nu ska jag gå och lägga mig PÅ RIKTIGT!
Godnatt alla, hoppas att alla lag som har haft avslutningar idag har haft det bra.
//Emma #1
Men jag har inte glömmt den här bloggen, dock så är det lite svårt att hålla igång två stycken bloggar nu när man går i skolan och allt.
Nu har det dock varit lite innebandy hysteri här, så det måste jag ju berätta om.
För igår så hade vi hela föreningen en fullspäckad innebandy dag i bollen.
Alla var representerade och det var spelare i alla åldrar.
En mycket lyckad tillställning måste jag säga, tror att jag får medhåll av mitt lag också.
Jag hade extremt roligt även om det fanns en tendens till sämre humör hos vissa.
Det är ju som sagt så att det inte är alla som har samma förlust humör som damlaget.
Vilket är synd. För dagen igår handlade inte om att vinna, utan om att ha kul!
Men jag tror att alla innerst inne hade roligt i alla fall.
Det värsta med hela dagen var att jag ständigt blev tacklad av 8åringarna.
Vilket jag märker av idag... För jag har extremt vackra blåmärken idag.
Det finaste har jag fått på knät.
Självklart så är inte detta allt, jag lyckades ju också sträcka mig...
Ja, nu ska jag sluta klaga, för det var en otroligt rolig dag i alla fall.
På kvällen var det dags för fest. Herr- och Damlaget hade avslutningsfest med styrelsen.
Även det en lyckad tillställning. Eftersom jag inte riktigt orkar berätta samma sak som jag skrev på den andra bloggen så gör vi så här... Ni får gå in på min andra blogg och läsa (promotion!).
Idag var det avslutning för damlaget med föräldramatch.
Det var roligt, trevligt och bra stämmning.
Även om det fanns lite trötta ansikten (jag ska inte ljuga, jag var trött!).
Skotten ven och ja, stackars Emmie O fick ta emot en del hårda skott.
Ja, det fick de andra också, men det var Emmie som hördes mest.
Tyvärr slutade matchen med vinst till föräldrarna.
Men vi hade roligt i alla fall.
När vi sedan mixade lagen så blev det ännu roligare.
När vi hade spelat i nästan 2 timmar så var klockan 4 och det var dags att sluta.
Alla var galad och trötta. Och jag såg verkligen fram emot att komma hem.
Främst för att jag var så extremt trött.
Och ja, här sitter jag nu. Hade tänkt att sova för flera timmar sedan.
Men jag sitter uppe än, vilket gör mig en smula irriterad.
Jag har inte tid att vända på dygnet detta lov.
Men det är skit samma här!
Nu ska jag gå och lägga mig PÅ RIKTIGT!
Godnatt alla, hoppas att alla lag som har haft avslutningar idag har haft det bra.
//Emma #1
